Resultat från den internationella poesitävlingen ”Never Lose Hope”

Kategorin vuxna författare

3:e plats

”The shore within” av Elisabetta Vigo

JURYNS MOTIVERING

Med intensiv enkelhet förmedlar dessa verser hoppets tyngd och kraft i de mest extrema situationerna, och visar hur sann frälsning uppstår ur ett inre val att stå emot, utan att låta sig överväldigas av förtvivlan. Hoppet blir därmed inte bara en förväntan, utan en tyst kraft som gör det möjligt att nå stranden med mod.

Hoppet är en gåva som ger en konkret och bestående styrka, kapabel att ge tyngd och riktning även i det djupaste mörkret, och erbjuder en intensiv och originell bild av inre frälsning, där utgångspunkten och målet sammanfaller inte i ”något” utan i ”någon”.

Det är så dikten lyckas göra Querinis berättelse samtida: den är en krönika över det mänskliga skeppsbrottet där hoppet inte bara är en längtan, utan ett svårt val att stå emot; det är viljans seger över ödet. Frälsningen uppnås i själva verket just nu, när människan beslutar sig för att förbli ”människa”, orubblig, utan att upplösas i den händelse som vattnet representerar. Och det sanna målet är inte det land som nås, utan det utrymme som öppnar sig inom oss efter att ha genomgått smärtan.

2:a plats

”Håpets sang” (”Hoppets sång”) av Lena Jensen Glesnes

JURYNS MOTIVERING

Dikten utmärker sig genom sin suggestiva stil, där naturbilder och rytm vävs samman till en sång av djup intensitet. Genom den symboliska dialogen mellan hav och himmel konstruerar författaren en vision av hoppet som en gemensam och bestående kraft, kapabel att stå emot nutidens skuggor. Det poetiska ordet blir en resa som inbjuder oss att värna om mänskligheten, empati och tillit till framtiden.

Med en lyrisk, till och med musikalisk, intensitet flätas de intima och universella dimensionerna samman och förvandlar hoppet till en gemensam sång som överskrider gränserna för tid och rum och står emot världens kaos, och inbjuder till en mer medveten och stödjande mänsklighet.

I detta perspektiv förstås den historiska rutten Venedig–Lofoten som en metafor för de stora samtida globala utmaningarna. Bilden av resan mot en ”ny horisont” låter oss frammana moderna stormar, där ”naturens röst” kontrasteras mot ”teknikjättarnas cyniska leende” och de ”megalomana trumpeterna”. Querinis seger är, i denna tolkning, inte bara att överleva havet, utan att förbli mänsklig i en värld som tenderar mot avhumanisering.

Hopp är i själva verket inte en spontan känsla, utan en disciplin. Man måste ”hålla fast” när krigets, lidandets och rädslans brus – den ”mörka kromatiska skalan” – överröstar livets melodi.

1:a plats

”Heaps of Blue” – Nicola Nardin

JURYNS KOMMENTAR

Genom kraftfulla symboler som galler, järn och betong ger denna dikt uttryck för existensens komplexitet och förvandlar upplevelsen av svårigheter till en resa mot medvetenhet och befrielse. Det som inledningsvis framstår som begränsning och lidande blir en möjlighet till tillväxt och ett förnyat perspektiv på verkligheten. Det poetiska ordet lyser upp horisonten med ett nytt blått, och visar hur även de hårdaste prövningarna kan ge upphov till ett glimt av hopp.

Det är en resa mot inre återfödelse, där hoppet uppstår just genom att man kan påbörja en djupgående omvandling av sin syn på tillvaron och sitt medvetande.

Textens äkthet ligger just i denna omvandling: hoppet är inte abstrakt utan skildras som en jordnära, konkret resa som gradvis leder mot frihet, mot det blå. På samma sätt uppfattas Querinis resa inte som en avlägsen, dammig historisk händelse, utan som varje människas eviga kamp för att åter bli en ”fri människa”.

*

Kategorin Unga författare

3^:e plats

”Hope of a Shipwreck” av Yuri Leander Friedman, klass 2 Montessori Istituto Dante Alighieri, under ledning av Maria Ghelfi

JURYNS MOTIVERING

Dikten kännetecknas av en stor bildintensitet som levande förmedlar sorg och frånvaron av glädje. Ändå avslöjar den slutliga paradoxen, ”hoppet om skeppsbrott”, ett kraftfullt budskap: även i de mest tragiska situationerna spirar alltid en motståndskraftig form av hopp, som kan öppna vägen till återfödelse.

Juryn noterade en ovanlig mognad och en förmåga att vända upp och ner på klichéer om hopp. Texten utmärker sig faktiskt genom det intellektuella mod som den unga författaren visar: hoppet beskrivs inte som ett förutsägbart ”lyckligt slut”, utan som styrkan att acceptera skeppsbrottet i sitt gamla liv så att något nytt kan uppstå.

Detta är en mycket mogen tolkning av Querinis äventyr: inte en resa som slutade illa, utan ett skeppsbrott som slutade ”bra”. Därmed vänder dikten på ett djärvt och originellt sätt upp och ner på hoppets innebörd, samtidigt som den erkänner att det är en extrem spänning – kanske paradoxal för mänskligheten – som förvandlar mörker och förstörelse till livets bördiga jord och därmed avslöjar en djup emotionell sanning.

2^:a plats

”Tårar” av Aljosha Filicic, Nicolò Basso och Tito Vanzin, klass 2 Montessori, Dante Alighieri-institutet, med läraren Maria Ghelfi

JURYNS KOMMENTAR

Stilen i ”Tårar” är stark och kraftfull: korta rader och levande bildspråk väcker känslor av smärta och förlust. Kontrasten till ”Hoppet börjar spira” förvandlar dock sorgen till återfödelse och uppmanar ungdomarna att i livets prövningar se början på en resa mot en framtid full av hopp.

Dikten är slående för sin extraordinära förmåga till visuell syntes: den lyckas översätta Pietro Querinis epos till en bild av universell återfödelse. Den ”pojke” som omnämns i texten kan vara både en ung Querini och en ung människa av idag som står inför sina egna svårigheter. Det budskap som de unga författarna förmedlar är tydligt: ur askan och tårarna växer energin fram för den viktigaste resan – den mot framtiden.

Dikten uppmärksammas för sin förmåga att skildra skeppsbrott som en fas av tillväxt. Genom enkla men djupt meningsfulla bilder förvandlas verkligheten av förlust och den smärta den medför till en utgångspunkt, vilket låter hoppets frö spira med en inneboende styrka som inbjuder oss att börja om på nytt.

1:a plats

”Tillsammans” av Emma och Teresa, klass 1B, Dante Alighieri-skolan, tillsammans med sin lärare Sara Bognolo

JURYNS KOMMENTAR

Dikten är en hyllning till inkludering och hopp, som visar hur samverkan mellan unika talanger kan skapa en ”större och djupare värld”. Genom metaforen med skeppet och skeppsbrottet reflekterar den över vardagens svårigheter och förvandlar dem till möjligheter till tillväxt, chanser och återfödelse. Resultatet är en hyllning till lycka som springer ur hopp och ser optimistiskt mot framtiden.

Det som utmärker den är övergången från ”jag” till ”vi”: medan andra vinnande dikter fokuserar mer på smärta eller filosofisk reflektion, hyllar denna värdet av gemenskapen som den enda sanna livbåten. Den enkla strukturen, tydlig och kommunikativ, gör det budskap som de unga författarna förmedlar omedelbart och tillgängligt, helt i linje med andan i tävlingen ”Never Lose Hope”.

Dikten hyllar således, i enkla och äkta toner, det hopp som bor inom var och en av oss och hämtar styrka ur att vara tillsammans, och förvandlar varje svårighet till en ny möjlighet till pånyttfödelse och tillit.

Särskilt omnämnande

”Hopp är att tro och aldrig ge upp”, Klass 5A, Duca d’Aosta-skolan, med läraren Natascha Beatrice Eggert

JURYNS KOMMENTAR

Dikten väver samman ord som en virvelvind av energi och hyllar hoppet som en inre styrka i kombination med fantasi, jämlikhet och optimism. Genom ett lekfullt språk uppmuntrar den barn att tro på sig själva.

Det är ett verk som omedelbart förmedlar ett positivt och universellt budskap, vilket gör hoppet till en kraft som är tillgänglig för alla, kapabel att stödja, upplyfta och vägleda oss mot en bättre framtid.

Det är nästan ett manifest, uppriktigt och energiskt, genom vilket de unga författarna kommunicerar med en entusiasm som avslöjar en anda av starkt samarbete, vars betydelse förtjänar att lyftas fram och hyllas.

Ett hjärtligt tack till alla deltagare för att ni tolkat tävlingens tema med sådan djup och känslighet, och visat att hoppet är ett ljus som vägleder oss även i de svåraste stunderna